Förundersökning

När ett brott kommit till polisens kännedom inleds en förundersökning. Förundersökning är ett annat ord för brottsutredning. 

Målet är att utreda vem som kan misstänkas för brottet och om det finns tillräckliga bevis för att väcka åtal. Åklagaren leder förundersökningen från det att en viss person skäligen kan misstänkas för brottet. Vid mindre allvarliga brott genomför polisen förundersökningen från början till slut.

Som förundersökningsledare är åklagaren ansvarig för att brottet utreds på bästa möjliga sätt. Utredningen genomförs av polisen efter åklagarens direktiv. Åklagaren följer utredningen fortlöpande och tar hela tiden ställning till vilka utredningsåtgärder och beslut som krävs. När utredningen gäller grov och komplicerad brottslighet deltar åklagaren ofta direkt i utredningen som vid rekonstruktioner av brottet eller vid viktiga förhör.

Hur en förundersökning närmare går till beror naturligtvis mycket på vilken typ av brott som utreds. Efter ett våldsbrott kan polisen genomföra brottsplatsundersökning och hålla förhör med brottsoffer, vittnen och misstänkt.

Förundersökningsledaren kan besluta om tvångsmedel som till exempel avspärrning av brottsplatsen, husrannsakan i byggnader eller beslag av bevisföremål.

Slutdelgivning

När förundersökningen är färdig får den som misstänks för brottet information om detta. Det kallas slutdelgivning.Den misstänkte har rätt att ta del av allt utredningsmaterial och om han eller hon vill att polisen ska utföra fler utrednings-åtgärder, till exempel förhöra fler vittnen, kan han eller hon begära det.

Förundersökningsledaren beslutar om dessa åtgärder ska utföras. Om man är oense kan tingsrätten pröva frågan.